Berättelsen om hur riddaren Tristan och prinsessan Isolde av misstag dricker en magisk kärleksdryck finns i många olika versioner på flera olika språk, bl a franska, engelska och tyska. Dess rötter i keltiska sagor tvinnades samman med det höviska riddaridealet under medeltidens Europa, och har inspirerat till klassiska verk som Romeo och Julia och Wagners opera.

När man läser versionerna av t ex Beroul, Thomas och Eilhart von Oberge ser man tydligt hur de är byggda på berättelser som tidigare cirkulerat i muntlig tradition. Berättarna och sångarna har använt sig av olika avsnitt inom ramberättelsen som självständiga äventyr, vilka de sedan broderat alltefter tycke och stundens behov.

Föreställningen Tristan och Isolde är gjord i den muntliga traditionens anda och samtliga källor har använts som inspiration. Det spretiga och variationsrika stoffet har kombinerats, redigerats och broderats till en ny, berättad scenversion där kungens riddare i sin stålblanka rustning kan ses som en sinnebild för det liv där rationellt förnuft härskar utan känslomässig balans. Men ur den absoluta ordningen föds kaos – den okontrollerbara känslan som ställer allt på huvudet och i sagans bildspråk utgörs av den magiska kärleksdrycken.

E-POST